W2Best

Det handlar om stil.

All alone in Mumbai!

Nu har Mattias lämnat Mumbai för att åka hem till Sverige igen, så han anländer imorgon eftermiddag! Jag har ungefär, eller ganska precis halva min resa kvar, och det finns mycket kvar att göra! Min enda plan är att jag ska ta mig lite norrut nu, kanske udaipur, kanske jaisalmer, kanske direkt till agra eller delhi, det får jag se! Först ska jag ta några dagar i Mumbais hektiska atmosfär!
Idag har det hänt några riktigt roliga saker:

Innnan vi lämnade poducherry sprang vi ihop med ett amerikanskt par som vi åkte färja med ut till Fort Cochin för typ en och en halv vecka sedan. Snackade lite med dem om hur litet indien är när man reser (eftersom vi tidigare träffade på Mitch och Jack helt random.)

Vi åkte buss i 34 timmar, och bussen var cirka 6 timmar försenad. PERFEKT eftersom vi slapp fixa boende för en natt! Det var verkligen en fördel!

Vi bestämd oss för att se på Slumdog Millionare! Bollywoodfilmen som drog hem 8 oscars och som hypeats TOTALT här nere efter det! Säkert lika mkt som förlovningen i sverige!

När vi sitter på bion och det är paus (!) mitt i filmen, så vänder sig de som sitter framför oss och typ skriker rakt ut. Jag fattade inte vilka det var först förrän jag insåg att det var de två ryska tjejerna som vi träffade i Hospet och åkte samma buss som till Bangalore. Hur stor är sannolikheten att man ska sitta på samma plats på samma biograf på samma film samma dag i samma stad i Indien som har 1,3 miljarder invånare. Indien är för litet! ;P Synkronicitet!

Ja hoppas att det är bra i Sverige! Har inte så mkt bilder att bjuda på i nuläget, men det kommer allt eftersom!

 February 27, 2009 Indien 5/2-20/3 -09 , , ,

Mumbai nästa!

Ikväll bär det av till Mumbai! Mattias ska dra sig hemåt, och jag ska väl kasta pil på kartan och se var jag ska åka härnäst! Det blir spännande! Kan bli till Norr, kan bli till söder. Jag har ju tre veckor att spendera! Om det är någon som känner för att ta en sista minuten och hänga en sväng i Goa, så DO IT. Det finns ibland på destination.se för 3500 kr (och sen kostar visumet 600). Skicka ett sms!
Jag vill ha lite kommentarer på vad som händer hemma och allt! Var inte för tysta! Ser ni några cermonier med amfetaminstinna män draperade i inälvor?
So long!

 February 25, 2009 Indien 5/2-20/3 -09 , , , , ,

Sjuka Kontraster!

Jag gillar kontraster, och det kan man aldrig sluta få i Indien:

Avslutningsvis ett exempel på vilka helt SJUKA kontraster man kan stöta på i detta land. Först: Le Cafe – ett franskt cafe med supergod latte, cappucino och lassi (smoothie), precis nere vid stranden i de franska kvarteren av Ponducheerry (som är en gammal fransk koloni). Sedan en promenad upp i de indiska kvarteren där vi stöter på någon form av hyllning till Shiva, som jag ärligt tror var det sjukaste jag sett i hela mitt liv. Tre män målade och utklädda, gick totalt bärsärk på gatan och kastade saker och slogs mot folk. De samlade in pengar i en gryta som de sedan slängde ut över folket, och indierna var som galna efter att samla pengar. De hade en stor staty av shiva som de fraktade runt på en vagn. Själva centrum för spektaklet var en man som var helt målad, hade åtta armar, och var i princip draperad i inälvor. Han hade en tarm i munnen och en bunt organ på bröstet, och det går inte att se på den här lilla bilden, men zoomar man in på den fullstora ser man att han är förmodligen så hög, som man kan bli. Hans ögonvitor är definitivt inga vitor utan mer rödor. Det behövdes fem män för att hjälpa honom att gå upprätt. Än en gång får man tänka – Det är ingen mening att försöka förstå. Det är Indien.

Sist men inte minst en skymt av tempelelefanten som pussar en om man ger den en peng i snabeln! Skjuten från höften pga fotoförbud!

 February 24, 2009 Indien 5/2-20/3 -09 , , ,

Peryar Wildlife Sanctuary

Jag är i Poducherry och klockan är sjukt sent 03:02 indisk tid.

[imagebrowser=22]

Ja den tredje dagen i Peryar gick jag på så kallad Border Hiking. Det var en jäkla upplevelse. Jag hade läst innan att det skulle vara jobbigt för att det var fallhöjder på runt 500 meter under trekkingen så jag förstod att det skulle vara mycket upp och nedför. Men kanske inte hur mycket upp och nedför det skulle vara. Det var sju timmars konstant gång och matlagning över öppen eld, samt gott sällskap av två killar från Polen ett par från Österrike och en riktigt skön kille, också från Österrike. Jag ställde upp rätt höga förväntningar att få se mycket vilda djur eftersom det inte blev så jättemkt på jeepsafarin… Jag frågade rickshawforaren som jag åkte hem med dagen innan om han kunde komma och hämta mig på morgonen och han kom i perfekt tid och körde mig till entren så jag fick köpa biljett och sen till stället där hikingen skulle börja. När vi kom dit 10 minuter innan var det inte en person där, men han pratade med några av forest guardsen och fick veta att guiderna var på gång. Jag sa till honom att om han kunde hämta upp mig där klockan fem när det slutade skulle det vara guld, eftersom jag behövde hinna med en buss en halvtimme senare. Det lovade han att göra. Fem i anlände österrikarna, och fem över polska killarna. 10 över droppade guiderna in och jag började förstå att den där starttiden var rättså hypotetiskt. Det var mer, om du är här vid den tiden är det bra, kommer du en timme sent går det också bra… Vi kom iväg strax efter nio när utsatt tid var åtta, men jag är rättså okej med väntan. Som jag brukar säga så har jag ganska roligt i mitt eget huvud (något som jag skulle kunna tänka mig ha skrivet på min gravsten, faktiskt. Här vilar Jonas Larsson. Han hade alltid roligt i sitt huvud. Nåt sånt! :P) Ja vi knallade på och efter cirka 5 minuter ser vi helt färskt elefantbajs. Guiderna ger sig ut en sväng i täta djungeln och kommer tillbaka och säger att elefanterna är här men vi kan inte gå in. Det är för farligt. Gevärskillen som var med kunde bäst engelska så de flesta höll sig till honom. Guiderna gick sist och verkade jäkligt trötta eftersom de fick bära på allas mat. Jag erbjöd mig att hjälpa till men det ville de absolut inte att jag skulle göra… Vi gick ett tag till och sen åt vi en otroligt näringsrik frukost. Vitt bröd med sylt på, kakor, en banan var och en kopp chai. Stämningen var ändå bra när vi till slut fortsatte klättra, och efter ett tag kommer vi upp på toppen (bilden på mig) och det var något så fruktansvärt häftig utsikt. Det var verkligen värt det. Vi fortsatte neråt och det började verkligen kännas i benen. När jag skulle stanna och fota någon gång så bara skakade mina ben, så jag inte kunde stå stilla. Vi tog en fikapaus och jag fick fota den söta lilla grodan! Sedan gick vi vidare genom djungeln och efter ett tag öppnade den sig i en stor dal, med massor av döda träd i och grönt gräs överallt. Precis när vi kommit ner där stötte vi på vår första Bison, eller Gaur som de även kallas här. Den stod på kanske 10 meters avstånd. Häftigt. Han var helt kolugn när jag och de andra stod och fotade honom. Sjukt stort djur. Vi gick vidare och satte oss för lunch där i dalen. Fantastisk lunchplats. Det gjorde inget att lunchen bara var ris och några matskedar veg-curry, det satt hur fint som helst! Försökte fota en kungsfiskare som fiskade, men det gick inget bra alls. När vi lämnade lunchen började guiderna småraljera lite över att vi inte sett så mycket djur men att vi sett så mkt bajs, så jag tog och frågade gevärskillen om han trodde att vi skulle få se något. Han svarade att det finns ett ställe till på vägen där man kan få se elefanter. På gårdagens trekking hade de inte sett några, men vi skulle hoppas. Jag hoppades verkligen för det skulle kännas så segt att behöva dra utan att ha sett någon av de 800 elefanter som fanns där… Vi gick vidare bland alla groteskt stora träd och fick veta att det inte skulle bli mer bergsklättring utan nu var det rak väg. När vi kommer runt en kurva pekar guiderna: elefanter! Vi fick inte gå jättenära dem men iallafall så när att jag kunde fota hyffsat med zoomen. Det var två stycken. En som man inte såg så mycket och en som var jättesynligt. Den stod och käkade bambu och viftade med öronen lite obemärkt. Knallade några steg mot oss och käkade lite till. Vi gick vidare och en minut senare brakar det till inne i skogen. Det var en hel hord med cirka 25 bisons som sprang iväg från oss. Riktigt mäktigt. 30 sekunder senare såg vi två till stå en bit upp i skogen. Well done kändes det! Been there, done that, seen the elefant! Men mina vid det här laget hyggligt tränade ögon skulle göra sitt en gång innan vi var klara. Sista hundra metrarna innan vi gick ut ur parken var det en stor grusslänt och när vi kom fram dit såg jag en riktigt stor orm ligga och sola. Precis när jag pekade och sa att de andra skulle titta på ormen slingrade han iväg, men jag han iallafall se den ordentligt! Det var en kobra, så jag kunde bocka av den från min lista! Inga foton, men ändå!
Riktigt nöjd kommer jag tillbaka, och fotar tjejen som drar i husgeten, sedan kommer min Rickshawforare och tar mig hela vägen till bussen mot Poducherry. Jag tänkte att det är ju lugnt. 20 minuter tills bussen går. Mattias kommer säkert snart som vi gjort upp. Satte mig och tog en chai och käkade något friterat som jag inte vet namnet på. När klockan är fem i halv börjar jag ana lite oråd, för att mattias inte kommer och börjar gå bortåt rickshawchaffisarnas ställe. När klockan är 28 och bussen gick 30 kände jag att nu brinner det i knutarna så jag ringde elin och hon sa att mattias satt vid det stället jag var på och väntade. Jag såg honom inte så jag började springa runt hela busstationen och plötsligt fick vi syn på varandra och insåg båda hur sjukt lite tid vi hade. Jag tog min väska och vi sprang 100-metersfart till bussen, och han med den med i runda slängar 15 sekunders marginal. Sen började bussresan från helvetet (Pappa: Det gick inga andra förbindelser än buss…) 12 timmar på en indisk lokalbuss är inte att leka med. De är inte blyga på att packa bussen knökfull så att folk får stå oavsett hur långt de ska resa. Vi fick iallafall sittplatser men det var så jäkla trångt att vi knappt fick plats med benen. Jag klämde två sömntabletter och somnade gott, en stor del av tiden på Mattias axel, vilket kanske var en bidragande orsak till att han inte sov någonting på hela resan. Busschaufförerna saktar inte in en km/h vid fartguppen så jag vaknade en gång i kvarten av att mitt huvud slogs mot järnstängerna som jag låg och sov på. Inte så jättebekvämt kan man väl säga. Vi kom fram till Pondicherry innan fem och sa till en Rickshawchaffis att ta oss till ett billigt ställe i den franska delen. Naturligtvis var inte han intresserad av det utan ville bara ta oss till ställen som han hade kommission ifrån. Tillslut orkade vi inte mer. Vi ville bara sova, så vi tog ett ställe han körde oss till som kostade femhundra trots att vi sagt fyra hundra och som inte låg där vi bad om, men man är inte så taggad klockan fem… När vi skulle betala säger han som har stället att vi ska lägga 1000 rupees. 500 i deposition som vi skulle få tillbaka sen. Vi ville ju inte ens ha stället egentligen så jag blev riktigt förbannad och röt till honom att vi egentligen inte skulle betala mer än 200 rupees för skitrummet, och då blev det snabbt andra bullar och ingen deposition. Indierna verkar inte riktigit tycka om när man skriker på dem, och självklart är det inte önskvärt att göra det, men eftersom att så många sätter i system att lura turister känner jag att man måste sätta dem på plats i bland. Jag har inte varit så arg på flera år som jag blev när rickshawchaffisen hade mage att begära 100 rupees för resan till stället som han hade fet kommission på. Både jag och mattias blev tokiga slängde 40 på bordet slet till oss nyckeln och gick upp och däckade i sängen utan lakan i sex timmar. Sedan tog vi en promenad ner på stan och hittade ett skitbra ställe för visserligen 900 rupees, men inklusive frukost, lakan, handdukar, te på rummet, internetaccess för 50 rupees timmen, 50 meter till havet etc. Ja ett riktigt bra ställe helt enkelt! Det är ett guesthouse som ägs av det jättestora ashramet som ligger i ponducherry, så det är ingen alkohol, inga cigaretter och man måste vara inne på kvällen, men ingen av det spelar direkt någon roll för vår del… Dricka och röka på rummet känns ju rakt igenom fel, och det finns inget att göra i en indisk stad efter 10, så det funkar fint. Bättre att ta internetaccessen då!!
Nu så är planen att ta sig till Mumbai! Därefter har jag ingen aning om var min resa bär! Det ska bli spännande!

 Indien 5/2-20/3 -09 , , , , ,

22 feb Kumily, Safaribilder

[imagebrowser=21]

De senaste gångerna jag har varit pa internetcafeer så har de inte tillåtit laptopt, så jag har fått sitta och knacka på tangentbord med konstig tangenuppsättning och utan å ä och ö, därför är jag helt van att skippa de tre sista bokstäverna i alfabetet nu när jag sitter vid min egen dator och skriver.
Vi befinner oss fortfarande i Kerala, men har förflyttat oss till en stad som heter Kumily och som ligger väldigt nära Peryar Wildlife Sanctuary, som är en nationalpark med tigrar, elefanter och massa andra exotiska djur. ;P
Att komma från Backwaters till Peryar ger en direkt känslan, hur sjutton kan detta var samma land, och till och med samma delstat… Det är helt otroligt. Vägen till Kumily var krokig och tog lång tid, men det var fömodligen den vackraste bussresa jag någonsin åkt. Med tanke på att bussfärden bara gick uppåt och uppåt, och att busschaufförerna kör väldigt galet, så kunde man i ganska många stunder se sig om och fundera på: Lever jag fortfarande, eller har busschauffören kört av vägen, så att jag har dött och är på väg till edens lustgård. Ena stunden djungel, andra stunden enorma teplantager, och nästa stund djungel igen. Helt otroligt.
Kerala är en väldigt intressant delstat, dels för att det är den delstat i Indien där flest pratar Engelska, där det är högst läs och skrivkunnighet, minst barnadödlighet och högst medellivslängd. Dels för att Kerala styrs av världens enda demokratiskt valda kommunistiska regim (det finns ju inte så många kommunistiska styren över huvud taget i dag). Som man kan se om man kikat igenom min kort från Kerala så är det ENORMT mycket kommunistisk propaganda här, och den onaturligt stora mängden beror på att det drar ihop sig till val i Indien, och därför gör de kommunistiska ledarna en turne genom hela Kerala, som tydligen drar sjukt mycket människor… Hundratusentals… Man kan säga att vi följt turnen baklänges. När vi var i Allapey var de där, under tiden vi var i Backwaters, sedan åkte vi till Kottayam, där de hade varit dagen innan, och sedan till Kumily där de hade varit för två dagar sedan… Kommunisterna i Kerala skall dock vara av lite ”snällare” art, för de verkar inte vara för revolution, utan kör en lite mildare linje. Jag har försökt snacka politik med en del människor här nere, men det behövs någon som är både insatt och som kan riktigt bra engelska för att man ska kunna få ut något av det på riktigt. Jag tycker det är riktigt intressant att se iallafall, och Kerala är såhärlångt min favoritdelstat i Indien, åtminstone upplevelsemässigt… Det är en otrolig skillnad mot Goa. Karnataka såg vi inte så jättemycket av, men det är stor skillnad även mot den.
Igår var vi på en Jeepsafari med 3 timmars trekking och en båttur, som var helt okej, men inget superbra tillfälle att se massa djur. Som ni kan se på bilderna så blev det trots allt en del djur: Apor, jätteekorrar, ödlor, kungsfiskare och så en bunt blommor som ju är ack så lätta att fotografera eftersom de inte rör sig så mycket… Vi fick iallafall se en elefant, men det var på vägen hem och han var en tempelelefant, så det kändes ju inte så häftigt… Men det var definitivt ett trevligt smakprov på nationalparken och naturen i den!
Idag har vi tagit det ganska lugnt, som en liten mellandag, men på kvällen gick vi på Katakaliuppvisning som är en speciell dans för Kerala, där det allra mest häftiga är sminkningen och klädseln de som dansar bär. Det tar en timme att få ihop kläderna och sminket, och då tycker jag ändå att de var jäkligt effektiva…
Mattias och Elin (som är Mattias flickvän som är i Indien med sin skola, för er som inte känner mig/oss) är nu på en nattrekking mellan 10 och 1, som nog är riktigt häftig… Imorgon skall jag på ett till heldagsprogram, som blir en heldagshajk som skall vara det allra bästa sättet att få se vilda djur i nationalparken. Man har med två bra guider och en säkerhetsvakt. Jag är riktigt taggad, och ska se till att gå och lägga mig snart så att jag har energi för att gå hela dagen. Min kondition är inte direkt superbra… ;P
Ja sedan bär det av vidare till Pondicherry, som är en gammal fransk Koloni, som skall vara en riktigt rolig upplevelse. Jag pratade med några indier som pratade väldigt bra engelska och frågade lite om pondicherry och de berättade att det området fortfarande är som en del av frankrike. Bor man i Pondicherry kan man enkelt och utan kostnad få visum för att flytta till frankrike och vice versa för att jobba, starta företag eller dylikt. Pondicherry i sig skall vara som en liten fransk stad, och poliserna där har De Gaulle-hattar på sig, befolkningen pratar i stor utsträckning franska och kaféerna serverar croissanter. Det är också Indien!
Därefter kommer Mattias förmodligen att åka hem, så jag kommer att få cirka tre veckor för mig själv, och i nuläget vet jag inte alls vad jag skall roa mig med då. Jag har några planer som har tillkommit under resan, och jag vet ju att jag vill till Varanasi, och till Agra. Det skulle även vara skoj att åka till Jaisalmer, men då börjar resvägen bli lite för lång för att det ska bli realistiskt att genomföra…Jag skall även se till att åka till Mumbai och bland annat besöka ett BNI-team (BNI är ett internationellt affärsnätverk som jag är med i i Lindesberg, www.bni.nu).
Dessutom har jag en tenta att genomföra, som skall bli intressant! Det är så läget är nu! Vi hörs!

 Indien 5/2-20/3 -09 , , ,

Backwaters i Kerala!

Herregud vilket paradislandskap vi akt genom de senaste 24 timmarna. Vi tog en husbat med helpension som kostade cirka 250 kr per person. En fruktansvart bra investering for allt man fick se och att man fick ta det 100 procent lugnt i ett dygn. Detta ar verkligen nagot jag rekommenderar alla att gora!! Titta pa bilderna och njut!

[imagebrowser=20]

 February 20, 2009 Indien 5/2-20/3 -09 , ,

Fort Cochin!

Det ar sjukt langsamt att ladda upp bilderna. Men men. Har ar bilder fran Getstaden, fort Cochin. En lite for liten och sot del av Cochin i mina ogon. Allapey dar vi ar nu ar battre!

[imagebrowser=19]

 Indien 5/2-20/3 -09

Bangalore!

Jag tanker inte skriva sa jattemkt for jag tycker inte om att skriva utan a a och o. Men jag kan val saga sahar. Kontrasten mellan att i nagra timmar sitta i bangalore och dricka kaffe latte och surfa wlan pa huvudgatan MG Road, ta en burgare pa mcdonalds bara for att ha gjort det i indien, och de gamla city marketkvarteren, var nastan laskigt stora. Sa fort vi kommit av i Citymarket (nar jag tar kort pa killen som posar) fick jag och mattias koskit kastat over hela vara byxor. Det var nat trick for att vi skulle vilja ha dem tvattade och fa betala dyrt… Jag tog det ratt lugnt. Mattias blev tokig och ville bara byta byxor och slanga bort de med koskit pa. Da intraffar nagot mkt intressant. Nar han bytt byxor i en grand och vi precis ska ga darifran kommer en indier och sager att du far inte slanga dina byxor dar. Okej sa mattias nagot forbryllad och tog med dem for att slanga dem i forsta basta papperskorg. Dar stod nagra indier som salde mat och skrek att han fick inte slanga dem i papperskorgen… Vi fattade inte riktigt vad som intraffade eftersom dessa kvarter enbart kan beskrivas med orden 100% kaos, 100% latrindoft. Det lag skit overallt och folk gjorde liksom sina behov precis brevid dar de satt och salde gronsaker. Men det gick inte att slanga ett par byxor i en papperskorg… Ja vi far helt enkelt acceptera att vi inte forstar varfor. Det ar sa ganska ofta har…

Sen tog vi oss till slut fram till bussen och vi hade inte atit sa mkt under dagen sa jag akte pa ett rejalt blodsockerfall. Nagra pasar kex chips och en flaska vatten senare borjade vi iallafall 15 timmarstrippen till Cochin som var riktigt skon i en semisleeper buss, aven om foraren var ratt galen… Intressant!

[imagebrowser=18]

 Indien 5/2-20/3 -09

Iron Maiden i Bangalore

Hur var det att se Iron Maiden i Bangalore? Jag har ju sett dem två gånger i Sverige så jag har lite att jämföra med.
För det första kostade en biljett till konserten 1600 rupies, vilket är 280 kronor. Inte mycket alls för oss, men en ENORM summa för en indier som normalt sett (med ett vanligt jobb) tjänar runt 3000 rupies. Detta gjorde ju att det var enbart rikare, utbildade indier, eller barn till rika samt västerlänningar som gick på konserten. Det gjorde också att det var inte tal om några 55000 som på Ullevi i somras, utan det var snarare 15-20 000 personer där, vilket gjorde att showen inte alls var lika påkostad. Det var ganska stor skillnad faktiskt. Dessutom är det förbjudet att använda pyroteknik i Indien, så det blev ju naturligtvis inte lika spektakulärt. Och en till sak var att indierna inte var särskilt bra på att skrika och applådera. Däremot var det enormt bra stämning innan koncerten och alla pratade med alla på ett sätt som jag inte varit med om på någon konsert i Sverige. Överlag var det grymt bra stämning hela dagen, vi kom till festivalen vid tolv, och gick runt och “njöt” av solen (det var extremvarmt mellan tolv och tre), spelade guitar hero och nintendo wii, åt samosas, kollade in några halvtaskiga indiska band och några riktigt bra band, och sen när solen började gå ner träffade vi några riktigt trevliga killar från Canada som vi slog följe med och tog några drinkar i den enorma bar som var uppslagen mitt på området (inte samma område som konserterna var på dock…)
Här kommer den lite tragiska biten i det hela in. Vad vi har förstått så är inte indier jättemycket för att dricka alkohol. Det här evenemaget var sponsrat av indiska formel1-serien tillsammans med ett ryskt vodkaföretag som heter red romanov och som försöker etablera sig starkt i indien. Man fick en kupong som gav 20% rabatt på en flaska vodka i alla affärer i södra indien, och drinkarna med den vodkan var EXTREMT subventionerade. De kostade alltså en sjättedel av vad övriga drinkar. En red romanovdrink med cirka 4-5 cl alkohol kostade 50 rupees medan de andra kostade 300 rupees. Som sagt var det ganska rika indier som gick på konserten och de var inte blyga på att beställa in en 10 drinkar i stöten. Många var alltså rejält packade och vi såg åtskilliga som var däckade/ stod och spydde i papperskorgar, vilket var en väldigt märklig känsla. Men man kan ju tänka sig vilken grej det måste vara för red romanov att komma in på indiens marknad. Det finns ju enormt mycket människor…
Det var ungefär samma setlist som i gbg i somras, eftersom det var samma turne, så det var många riktiga klassiker och en riktigt rolig konsert!
Det var väldigt tydligt utskrivet att man inte fick ha med sig cigaretter, kameror etc etc, in på koncertområdet, men praktiskt taget ALLA hade kameror, och praktiskt taget alla hade cigaretter med in. Det verkar som att det bara var symboliska regler. Dock gick de med knarkhundar på området vilket var bra!
Men det är så komiskt med regelsystemet här. Vi köpte en flaska vatten på koncertområdet, som vi tog med ut, och man fick inte ta med den in igen. Jag stog med flaskan och skulle in på koncertområdet och polisen i grinden sa den där får du inte ha med. Men jag har köpt den där inne, svarade jag. Spelar ingen roll, du får lämna den här. Men jag köpte den ju där inne sa jag. Du måste iallafall lämna den här. Men jag köpte den ju där inne sa jag. Okej, ta med den sa han och släppte in mig. Ja det är lite talande för hela mentaliteten här nere. Det är lite ja, nej och jag vet inte på samma gång. Man får bara acceptera att det är så.

Vi har iallafall fått en riktigt speciell upplevelse, och nu ska vi göra MG roads modebutiker, och sedan ta oss vidare ner till Kerala och Fort Cochin! Det ska bli riktigt roligt!

Jag ser att klockan är cirka åtta i sverige, så jag får väl säga god morgon, och ha en bra dag!
Kommentera gärna lite om vad som händer, för jag är inte jättebra på att följa svenska tidningar…

 February 16, 2009 Allmänt , ,

Skräddarsydda byxor!

Här är mina nyköpta skräddarsydda byxor:

Som sagt 190 kronor för båda två.

 Indien 5/2-20/3 -09, Inköp Nytt , , ,

Bangalore och mer bilder från Hampi!

15 februari Bangalore

Nu har vi kommit till Bangalore, och checkat in på vad som förmodligen kommer att vara det dyraste hotellet vi bor på i Indien. Jag har precis vaknat efter några timmars extra sömn här på hotellet, och klockan är nu cirka 10. Det gick perfekt med bussen, förutom att den gick mer än en timme försent, men de körde igen det och kom fram nästan i tid. När vi bokade bussen sa Mattias att det här är ju en lugn färd, det är ju National Highway hela vägen!! Jag var inte riktigt lika säker på att det skulle vara en såå bekväm väg, så jag köpte en förpackning sömntabletter innan vi åkte. Det var tur, för annars hade vi förmodligen inte kunnat sova något alls, eftersom vägen var så sjukt skakig. National Highway var ungefär lika skumpig som skogsvägen hem till Norrängen där jag bodde tidigare… Vi hade dock riktigt skön säng, bred, mjuk och allmänt bekväm. Men vägen var ju som den var. Så sagt och gjort, jag tog en sömntablett och Mattias tog två, och därför sover han fortfarande… Men det är lika bra att han får lite sömn nu, för det lär bli en intressant natt i natt. Innan vi åker till festivalen ska vi försöka boka en buss till Cochin imorgon. Vi får se hur bra förbindelser det går. Det vi sett av Bangalore så långt är en otrolig blandning av folk som bor på gatan, alltså typ 50 personer tillsammans på trotoaren, och strax brevid ligger en svinstor Luis Vuitton-butik där den billigaste handväskan går lös på i runda slängar en svensk månadslön… DET är kontraster…
Vi bor bra, och har för första gången hittills varmvatten! Inte alls dumt. Vi åt frukost för två personer för 65 rupies idag, vilket var det absolut billigaste såhär långt, cirka 10 kronor tillsammans…
Jag måste uppgradera min beskrivning av Hampi lite. Om man tog båten över den lilla floden genom Hampi så kom man över till ett ställe som var något av det vackraste jag någonsin sett. Visst var stan Hampi fin, men andra sidan floden var helt idyllisk. Tänk en väg som går precis vid sidan av ett risfält som ligger insprängt mellan enorma slipade stenbumlingar som ligger staplade på varandra på ett helt magiskt sätt. På risfältet går det runt massor av vita fåglar och pickar i sig mat, medan arbetarna går omkring och gör sitt jobb, eller tar en paus och äter en Thali, som de har med sig ut på fältet…Längs vägen ligger en mängd restauranger, men även något internetcafe och en barberare, och bäst av allt, en bunt guesthouses, som är utformade så att varje gäst får sin egen lilla hytt, med en hängmatta eller en hammock hängande precis utanför. Ovanför varje rum skyddar en palm mot solskenet, så man kan bara ligga i sin hängmatta och ta det lugn och dricka en lassi, läsa en bok, spela kort eller bara tänka, och titta på risfälten utanför. Hur mkt behöver man då höja sin budget för att kunna bo på ett sånthär ställe? Ja det som var det nästan mest intressanta var att ett dubbelrum gick lös på cirka 50 rupees på vissa ställen, alltså 8 eller 9 kronor för två personer. Tänk ett rent fräscht boende med hängmatta utanför för 4 kronor per natt. Det blir ju 120 kronor i månadshyra, vilket är ungefär en tiondel av vad jag ger i Sverige, och SÅ stor är inte skillnaden. Det är väl möjligen badrummen som skiljer… Alla som säger att de inte har tid och/eller pengar att åka ut på resa, kom igen, med boendepris på 4 kr per dag och thalipris på cirka 5 kronor per dag, lägg på någon flaska vatten på det, men man kan utan problem hålla en dagsbudget på 15 kronor per dag. Även om man behåller lägenhet och allt i Sverige så är det ju praktiskt taget ingen skillnad på ens utgifter! Det är bara en liten tanke till er alla! Jag blev iallafall rent förälskad i stället!
En sak som jag skull vilja berätta är vad som står på våra biljetter. Det står 2 days of non stop rock music, 2 stages, 10 bands, 200 000 watts sound, 300 000 watts light, 30 000 lumens of video projectors, ONE MEGA FESTIVAL. Inte en stavelse om hur mycket folk som kommer vara där alltså. Om jag tänker på vad Iron Maiden bör ta i Gage, och hur mkt biljetterna kostar jämför med i Sverige så borde det vara 100 000 personer men jag har ju absolut ingen aning, så det ska bli en rikttig överraskning. Man får inte ha med sig NÅGOT in på område. Inte ens en påse kläder, så vi får åka dit med det vi har på oss och lite pengar till mat och rickshaw i fickan…
Just nu går det ett Friends-maraton på TV:n så jag får en ordenlig paus från Indien, med lite västerländsk underhållning på hotellrummet!
Och så en sista sak. Som jag skrev lämnade jag in mina favoritbyxor hos en skräddare i hampi, för att få två kopior. Ett par blåa och ett par beiga, och kopiornna blev HELT KLOCKRENA. Så nu har jag två par skräddarsydda byxor i väskan som kostade mig 90 spänn styck! Ganska trevligt! ;D
Och en till sista sak. Jag tog hem ett PHP-program som gör att man inte behöver vara online för att testa sina PHP-koder, så nu har jag väldigt bra förutsättningar för att klara av mina kurser här nere i Indialand! Det är bra!

[imagebrowser=17]

 Indien 5/2-20/3 -09 , , ,

Några bilder från Mattias D80!

Här kommer några bilder från Mattias Kamera! Lite omväxling från min (med den feta smutsen på sensorn!).
[imagebrowser=16]

 February 14, 2009 Indien 5/2-20/3 -09 , ,

Andra dagen i Hampi

13:e februari
Idag har vi haft en rktigt produktiv dag, om man nu kan säga så. Först gick vi upp och packade våra saker för vi bestämde oss för att lämna guesthouset vi bodde på. Han som hade det var bara 19 år och var trevlig, men jäkligt påträngande. Vi hade dessutom stött på Mitch och Jack som vi hängde med i Palolem, och de hade hittat ett helt klockrent rum för samma pris, så vi bestämde oss för att ta deras rum eftersom de åkte vidare till Mysore idag. Ja, så vi gick upp och tog en chai, och sen gick vi och väckte dem, vilket var ett projekt i sig, men tillslut lyckades de vakna till liv, och vi gick till en restaurang en halv km utanför hampi som låg under ett stort Mango-träd och käkade dosi till frukost, som är en stor pannkaka med fyllning. Det var riktigt gott, och ett riktigt fint ställe att sitta på. Vägen till stället var nästan lika bra som stället (se bilder) eftersom man gick rakt genom bananplantagerna. Riktigt imponerande.
Sedan gick vi tillbaka till stan, eller byn och tog det lugnt några timmar, för det var grymt varmt. Mattias och jag beställde varsitt par flipflops, som skomakaren satt på gatan och gjorde. Riktigt fina flipflops i läder för cirka 40 kronor. Vi beställde på morgonen och fick efter några timmar.
Efter lunch var det dags för Mitch och Jack att åka vidare till sitt tåg, och vi hade snackat med en skräddare om mina byxor som jag vill ha uppsydda kopior av, och min kavaj, så vi gick över till honom. Kavajen var omöjlig att fixa i tid. Han tyckte det var bättre att jag gjorde det i Bangalore, men byxorna tog han mig till en kille som han sa var bättre än honom och som hade mkt mer tyger, och den skräddaren kunde sy upp två par till i morgon eftermiddag för 90 kr/par. Jag tog ett blått tyg och ett vanligt chinosbeiget och ser fram emot att se resultatet imorgon. Han ska alltså sy efter mina svarta Whyred Dee, som är låga i midjan och smala vid foten. Inte direkt vad man hittar här i vanliga fall. Det är mest ”ali baba-byxor” som har grenen nere vid knäna eller ännu längre ner…
Sedan bestämde vi oss för att ta en rickshaw runt till alla stora monument och tempel och statyer, eller inte alla, för det är omöjligt att hinna alla på en dag, men en del av dem. Det blev mycket gamla byggnader, och sedan solnedgången från ett litet berg. Det var väldigt fint, men eftersom hampi i sig är väldigt lugnt blev nästan solnedgången på berget utanför Hampi lite väl lugnt för min smak. Det blev mycket fotograferande iallafall, och en hel del på små ödlor och ekorrar och grejor. Mattias höll på att skrämma livet ur sig själv och bli attackerad av 100 fladdermöss inne i ett av templen, och kom ut med skräckslagen min och trodde att han skulle bli vampyr.
För övrigt känns hampi lite som en fristad på trippen mellan Goa och Bangalore, för här är det verkligen underbart lugn stämning. Det är ett lugn som vilar över hela den lilla byn som är otroligt trivsamt, folk hälsar när man kommer på gatan, det är inte mycket trafik, det vankar omkring kor (helt enorma kor) och hundar och springer runt apor och käkar bananer och kex. På huvudgatan äter man sig proppmät på en Thali (ris, chapati, något hårt chipsliknande bröd, 3-5 såser) för runt 7 kronor, en läsk och en te på det så blir det cirka 10 kronor, vilket gör att matbudget hålls med lätthet, och man kan spendera pengar på skräddarsydda sandaler och byxor istället… Jag berättade förresten för skräddaren vad man fick betala för en skräddarsydd kostym i Sverige, och det var verkligen något drömskt som kom fram i hans ögon när han snabbt gjorde en överslagsräkning hur mycket han skulle kunna tjäna om han gjorde en kostym per dag… Kanske sådde jag ett frö där, som kommer att leda till något stort, vem vet?
Idag var vi också med om en riktig Indiengrej för första gången. Det blev strömavbrott i ungefär två timmar och hela stan låg nedsläckt. Min dator hade iallafall batteri så vi kollade på några filmer om PHP och MySQL, och fördrev tiden, tills det plötsligt ljusnade utanför fönstret och vi kunde slå på vår lampa och vår fläkt. Utan den i natt hade det blivit riktigt riktigt jobbigt… (Se bilden på Rickshawns baklyktor som glider fram i mörkret
Imorgon checkar vi som sagt ut från Hampi och tar bussen till Bengaluru på kvällen och vi kommer att bo på Mahatma Gandhi Road (MG Road) som är i Bangalores moderna centrum, med shoppingcenter, coffee-shops och elektronikaffärer, där jag förhoppningsvis kommer att hitta ett litet stativ som kommer att höja fotograferandet en nivå. Dagen efter konserten bär det av mot Cochin i Kerala!
Godnatt från Hampi

[imagebrowser=15]

 Indien 5/2-20/3 -09 , ,

Bilder från Hampi, Karnataka

Nu är vi i Hampi, som är en liten ruinstad i Karnataka. Vi gör några dagar här hos mängder med skräddare och enorma mängder apor, och det kommer bli jäkligt mycket fotograferande, det är ett som är säkert. Thalin är riktigt god här, så det blir budgetkäk, men lite dyrare boende än palolem, cirka 70 kr per natt för dubbelrum med badrum…
Vad händer egentligen hemma i Sverige? Berätta lite vad som är på gång! Vore skoj att få höra!
Jag har köpt en skjorta idag, hos en av skräddarna, och imorgon tänkte vi köpa måttsydda sandaler för femtio kronor. Ganska tilltalande.
Det finns inte så mkt att göra på kvällstid här, så man får sitta ett tag på internetcafe, äta en bit mat och sedan gå och sova. Mangalore däremot lär ha riktigt mkt att göra på kvällstid, men då är vi ju upptagna med koncert!!
Här kommer bilder från Margao och Hampi:
[imagebrowser=14]

 February 12, 2009 Indien 5/2-20/3 -09 , , ,

Margao, Goa

Vi har nu kommit till Margao, en av Goas större städer med tågstation, för att ta tåget till Hampi klockan åtta 090212. Hampi är en ruinstad som ska bli roligt att se innan det bär vidare till Bangalore för att se Iron Maiden. Vi tror att vi har reserverat hotell i Bangalore, men allt är ju lite konstigt här, så det är bara att se vad som händer. Det finns liksom ingen anledning att bli förvånad över något. Idag har vi ätit förvånansvärt god mat i form av kikärsröra med potatisbitar, formad till bullar, friterade och lagda i bröd. Den måltiden kostade 1 kr och det kändes ju ganska överkomligt. Det var med chilisås på som gjorde att den inte var nådigt stark. Vi var lite mer hungriga så vi gick till nästa gatustånd, och köpte omelett med ”brunsås” och bröd. Den brunsåsen var något i hästväg. Det var ännu starkare än chilisåsen vi åt innan. Men vi tryckte i oss det där och sen gick vi till marknaden, eller bazaren som var riktigt rolig att se, men inte mkt att köpa. Det var mest lokalbefolkning som handlade där. Vi har i princip inte sett en enda turist här så det är ju en viss skillnad från Palolem. När vi hade vilat lite på rummet och jag hunnit med att plugga lite, så kände vi för lite snacks nere i hotellrestaurangen, så vi knallade ner, och mattias frågade vad en rätt varr för något. Han sa att det var bitar av kyckling som de friterade. Fasen vad gott det låter tänkte både mattias och jag, så vi beställde in två tillsammans med pommes. Det var inte riktigt vad vi trodde att det var. Det var snarare någon slags bulle med mosad kyckling och sjuukt mycket chili. Jag gav mig an på att få i mig en hel, och lyckades iallafall med det uppdraget. Mattias fick knappt i sig en halv. Det var dagens starkaste mat. Det är ju bra att jag vänjer mig iallafall eftersom jag inte riktigt pallar stark mat hemma, och efter att ha ätit Indiernas starka mat, lär jag kunna äta vad som helst hemma. Jag hade redan bränt mig på tungan för jag beställde in en hel annanas igår, som jag åt helt själv och det var nog den starkaste annanas jag ätit, så jag brände tungan, eller frätte upp tungan, på annanasen. Det var klart en märklig upplevelse. Sedan innan vi lämnade Palolem med buss så fick jag någon form av healing från Baba som hade sitt Yogacenter bakom vår restaurang. Den gjorde verkligen vad den skulle även om det var fruktansvärt smärtsamt. Man kan säga att han tog en handduk som han sedan gjorde ”tusen nålar” med från låret och ner till tårna. Sen gjorde det inte ont i foten mer, och har inte känts något sen dess. Jag tackar baba för det.
Det är skönt att få tvätta sanden ur håret och ur ögon och öron, men samtidigt känns det lite vemodigt att lämna Palolem.
Om ni inte har läst något om det stället innan, så är Palolem en liten by som ligger vid en strand i Goa som nog de flesta skulle kalla en riktig paradisstrand. Den är bågformad och längs hela stranden hänger det palmer ut över den superfinkorniga sanden. På natten ligger det fiskebåtar på hela stranden, som sedan går ut i vattnet på morgonen, och restaurangerna har alla servering precis på stranden. Varje restaurang har även ett Guesthouse, vilkte innebär att man bokstavligt talat bor på stranden. Vill man ha en hydda längst ner vid strandkanten kostar den cirka 50 kr och om man nöjer sig med en några hyddor upp kommer man undan med 35 kronor per natt, för en dubbelhytt med badrum och dusch. Palolem har även en touch av indien, med kor och vattenbufflar som strövar omkring på gatorna, och går in på restaurangerna och tar en bit mat. Alla resturanger är specialister på allt. Det finns inget drag av att specialicera sig, utan man ska erbjuda Indiskt, Kinesiskt, Thailändskt, Goa-mat, Italienskt, Mexikanskt you name it, vilket verkligen har sin charm, eftersom man kan äta i princip vad som helst var som helst.
Temperaturen är runt 40 grader på dagen, men havet ger en svalkande bris som gör det väldigt behagligt, och eftersom vattnet är varmt på natten blåser vinden varm på natten och gör att det blir otroligt behagligt att sova i hyddorna på stranden. På dagen kryllar huvudstranden av försäljare som mestadels erbjuder exakt samma sorts halsband, men vill man ha det lugnare kan man gå bara några få minuter och komma till stränder med mindre folk, eller till och med vara helt ensam. Tänk att kunna göra det i ett land med över en miiljard invånare där man tror att det ska vara folk överallt. Palolem är ett lugnt ställe, utan stora fester, men den perfekta kvällen ha man på någon av de två nattöppna restaurangerna, där man både kan stänga och öppna stället om man har lust med det.
Om man vill kan man hyra en kajak och ta sig en morgonpaddling, eller om man är Yogaintresserad göra Yoga på stranden eller uppe på berget brevid stranden. När det börjar bli kväll blir solen som en stor apelsin som går ner långsamt vid horisonten och lämnar Palolem med dess backpackers i nattens händer. Ja jag önskar verkligen att jag kunde få ta med alla jag känner dit, för ett bättre ställe att spendera hösten och vintern på, eller as well ta en tvåveckorssemester till, kan jag inte tänka mig. Jag har inte besökt ett bättre ställe ännu i livet iallafall.
Imorgon skall vi upp tidigt så det är bäst att jag slutar skriva nu, och ägnar mig åt sömn under den villt snurrande fläkten som åtminstone hjälpligt håller myggen borta.
Hej från Goa!

 Indien 5/2-20/3 -09 , ,

Mer palolem!

Idag har vi haft en riktigt skön dag på stranden. Vi skulle gå till en strand som heter Patnem som skulle vara rättså folktom, men den var “full” med folk. Typ 100 pers eller nåt. Så vi gick vidare till en strand som vi tror tillhörde en jättestor resort här nere, och gästerna kan inte ha varit särskilt pigga på att bada, för det var inte en enda person på hela stranden (med reservation för när jag tog kortet där, för då var det en person som gick på stranden)… Vi gick igång på att försöka ta bilder med självutlösare och zoomoptik, men det gick väl sådär… En bild som blev något att ha…

Sen hyrde vi en kajak var och paddlade runt i en timme. Blev ett riktigt träningspass det! Skönt att få anstränga sig lite. Solbrännan har återhämtat sig snabbt iallafall! Skönt!

Blev att slå på stort med en tvårättersmiddag och en öl för 33 kronor. Mitt på stranden.

Biljetterna är bokade till Maiden!! På söndag hänger  vi i Indiens Silicon valley på rockfestival. Det blir något det!

[imagebrowser=13]

Tiggarhund, Kolonialherre på Palolems strand, Stora stranden, En tapas som inte var riktigt vad vi förväntat oss. Vi hade gjort sjukt stora förväntningar men allt vi fick var en kladdig kycklingköttbulle…, Min nya redovisningskonsult och växlingskontor, kamouflerad krabba, självutlösare på stranden, fågel på stranden, fiskeläger, idyllisk vik, palolem, 10 kr frukost, våran hydda där till höger, stranden, kompis i hyddan, glad mattias, vår egna strand : P

Bilder på

February 9, 2009 Allmänt, Kläder

Palolem, Goa

Nu har jag varit ett tag i Indien och det har varit riktigt bra såhär långt! Satt som jag skrev sjukt länge på inrikesterminalen i Mumbai, men när jag väl kom hit kändes det riktigt skönt. Delade taxi till palolem med en kill från argentina och två killar från israel, så det blev en galet billig taxiresa på knappt en timme för cirkus 30 kr. När jag anlänt till Palolem orkade jag och Pablo inte med alla som skulle kränga på oss boende, så vi satte oss och käkade lite. Tänkte jag skulle gå till ett Internetcafe och kolla var det var Mattias egentligen bodde, men samtidigt är ju palolem inte särskilt stort så han kanske kunde komma förbi om vi satt där ett tag. Det tog cirka 10 minuter så kom mattias knallande på gatan utanför, på väg till bankomaten. Så svårt var det att möta upp i Palolem! 😛 Sedan träffade jag några till Svenskar som var här för sista natten (från Elins klass) och käkade med dem och så. På kvällen gick vi på Silent Noice Club, som var en klubb helt utan musik. Eftersom det är förbjudet att vara högljudd efter klockan 10 här så har en finurlig ryss löst det genom att ha typ 200 par trådlösa hörlurar som de hyr ut för 500 rupier per kväll. Det är rätt dyrt för att få lite musik om man jämför med att en öl på restaurang kostar 30 rupies, men han gör nog riktigt bra business på det. Hörde att det fanns på Roskildefestivalen också, och det skulle ju definitivt vara något att köra i Sverige, tror det skulle slå!! Dock blir det svårt att få in 30-talet hundar på dansgolvet, som ömsom sover bland alla som dansar ömsom har ett lätt slagsmål, vilket de enda höga ljuden på hela stället…

Vi kom isäng rätt sent och jag var ordenligt trött eftersom jag bara fått cirka tre timmars sömn på planet till Mumbai, så jag tänkte att jag skulle väl sova till värmen gjorde att jag chockvaknade ungefär som i tältet på festivaler hemma. Hyddan vi bor i är ungefär som ett avancerat tält, men den har iaf fläkt i taket, vilket är en ordenligt bra komfortgrej. Jag vaknade av att Mattias sa att han hade beställt frukost och frågade vad min klocka var. Jag segade mig upp och tittade på klockan som var halv tio. Ja vad bra svarade han, min måste gå fel. Efter typ 10 sekunder av tittande på solen sa han sen att klockan nog var lite mer än tio, så vi frågade restaurangpersonalen utanför. Klockan var visst fyra på eftermiddagen, och jag hade vänt min klocka upp och ner och trott att den var halv tio. Så det blev en kort dag på stranden i Palolem! 😛 Jaja, jag är iallafall utsövd.
Nu har vi precis ätit grekiska souvlaki. Han som ägde stället hade bott i Sverige nästan hela sitt liv, men nu hade han i princip flyttat till Goa. Han var riktigt trevlig och vi fick en intressant pratstund om företagande i Indien bland annat. Sen gick vi hos barberaren brevid och fick en enormt bra rakning för 30 rupier, alltså fem kronor. Så nu ser vi jätteciviliserade ut här i gamla hippieparadiset.

Strömmen har klart varierande styrka i Lampan ovanför mig. Ibland är det jättebra ljus, ibland är det så svagt att man knappt kan läsa en bok… Det är rätt skojigt.

Planen är att om någon eller några dagar åka till hampi, som ska vara en riktigt fin tempelstad, och därefter till Bangalore, där Iron Maiden spelar i helgen. Att se Maiden i Indien känns som en rättså vass upplevelse, som vi inte vill missa, innan det bär vidare ner mot Keralas backwaters och nationalparker!

Vi i Sverige gillar ju att prata om vädret och vädret här är rättså behagligt med cirka 35 grader på dagen och runt 20 på natten. Det är ju inte så att man fryser iallafall, och det var ju en av anledningarna att jag åkte hit, att slippa frysa!

Våran hydda nere på stranden med egen toalett och ”dusch” (som i princip är oanvändbar, men det finns en shysst gemensam dusch) kostar 300 rs per natt alltså 25 kr per person. Vill man bo typ 20 meter längre upp på stranden kostar det 200 rs.
Maten i Goa är nog rättså dyr jämfört med övriga indien, men min Tandorikyckling tillsammans med en liter vatten igår nere på stranden kostade 15 kr så det sved inte supermkt på matkontot…

Ja, nu ska vi som sagt göra sällskap med lite kor, grisar och hundar ute på gatan och knalla till resebyrån och höra oss för om buss eller tåg till hampi.

Hoppas att det är strålande även i Sverige!

Min första måltid i Indien. Majs och chai.


Jag hade räknat med hål i golvet på flygplatsen, men fräshare toalett än så här är nästan svårt att hitta i sverige… 😛

Stranden i Palolem

Nu har kon käkat klart och ska hem till familjen… ;P

Palolem by night (eller kväll)

Riktiga ryggsäcksresenärer ska ha en dator i ryggsäcken… haha.

So long! Här är klockan midnatt, och vi har varit vakna åtta timmar idag!

 February 8, 2009 Indien 5/2-20/3 -09

I Mumbais utrikesterminal

7:e februari klockan 07:30

Jag befinner mig nu i Mumbais inrikesterminal, där jag spenderat cirka tre timmar än så länge och ska spendera ungefär fem timmar till. Jag bokade inrikesflyget med ganska stor marginal för att vara på den säkra sidan, men jag har aldrig haft något emot att vänta, så det känns ganska lugnt. Tråkigt nog får jag inte checka in förrän två timmar innan avgång, så jag får sitta i på en stol istället för att ligga i en skön fotölj som finns på andra sidan säkerhetskontrollen. Jag antar att man inte kan få allt, men det hade ju sannerligen varit skönt att få vila lite. Turkish Airlines fungerade föredömligt bra på alla sätt, och jag fick platser med extra stort benutrymme på båda flygturerna. Jag vill tro att hon som checkade in mig i Stockholm lade märke till att jag hade långa ben, men det kan ju också bara vara en slump. På inrikesterminalen finns fem öppna trådlösa nätverk, men inget av dem verkar fungera. Jag lider inte så mycket av det, utan börjar skriva på några av mina nystartade projekt istället. Efter en dag har jag så mycket inspiration i huvudet att jag bara måste får knacka ner en del på papper…
Jag har precis ätit min första ”måltid” i Indien, en skål med ångkokt majs och en kopp te. Tekoppen för 2 kronor var ta mig tusan 10 ggr bättre än chai på Franks i Gbg eller något annat ställe i Sverige. Dock får väl min majs och temåltid för tolv kronor betecknas som ganska dyr för att vara i Indien, men om man sätter det i relation till vad det kostar att äta sig mätt på Skavsta Airport så är jag ganska nöjd (där betalade jag 149 kr för en hamburgertallrik en gång… :S)
Jag har haft air condition i princip hela tiden så jag har inte fått känna på Mumbais klimat ännu. Det ytterst lilla jag kännt verkar dock vara ganska behagligt, och inte alls den mur av luftfuktighet och värme som jag hört talas om att det ska kunna vara. Fast sen kom jag ju klockan fyra också… Kanske kan vara därför…
Kön till säkerhetskontrollen är helt brutalt lång nu. Jag hoppas att den lugnar sig lite när jag ska på, men chansen är väl liten, för det är tydligen någon Republic Day of India eller så, när folk flyger extra mycket.
Kvinnorna har helt underbart fina kläder. Det har man ju sett på bild hur många gånger som helst men det är en helt annan grej att se det på riktigt. Det andas Indien!
Nåväl jag har bara två och en halv timme kvar till incheckning så jag får väl börja ladda upp, haha.
Over and out from mumbai!

 Indien 5/2-20/3 -09 , ,

Nu bär det av till Mumbai!!

Mina vänner, det är dags för avfärd till Mumbai! Några bilder från idag:

Sultanahmets borgmästare och världens största lookalike!

Vi ses!

 February 6, 2009 Indien 5/2-20/3 -09 , , , ,

Idag är det istanbul som gäller!

Jag är supermätt på frukosten. Kan inte förstå att ett så billigt hostel kan servera så bra frukost. Det innebär att mina Turkiska lira jag växlade till inte kommer ta slut om jag inte shoppar loss totalt… Jaja större problem kan man ju ha…

Här är rummet:

Iallafall en sneakpeak av det. 😛

Här är det supersoligt och kanske 17 grader varmt. Det känns lagom som start!

So long!

 Indien 5/2-20/3 -09 ,