W2Best

Margao, Goa

Vi har nu kommit till Margao, en av Goas större städer med tågstation, för att ta tåget till Hampi klockan åtta 090212. Hampi är en ruinstad som ska bli roligt att se innan det bär vidare till Bangalore för att se Iron Maiden. Vi tror att vi har reserverat hotell i Bangalore, men allt är ju lite konstigt här, så det är bara att se vad som händer. Det finns liksom ingen anledning att bli förvånad över något. Idag har vi ätit förvånansvärt god mat i form av kikärsröra med potatisbitar, formad till bullar, friterade och lagda i bröd. Den måltiden kostade 1 kr och det kändes ju ganska överkomligt. Det var med chilisås på som gjorde att den inte var nådigt stark. Vi var lite mer hungriga så vi gick till nästa gatustånd, och köpte omelett med ”brunsås” och bröd. Den brunsåsen var något i hästväg. Det var ännu starkare än chilisåsen vi åt innan. Men vi tryckte i oss det där och sen gick vi till marknaden, eller bazaren som var riktigt rolig att se, men inte mkt att köpa. Det var mest lokalbefolkning som handlade där. Vi har i princip inte sett en enda turist här så det är ju en viss skillnad från Palolem. När vi hade vilat lite på rummet och jag hunnit med att plugga lite, så kände vi för lite snacks nere i hotellrestaurangen, så vi knallade ner, och mattias frågade vad en rätt varr för något. Han sa att det var bitar av kyckling som de friterade. Fasen vad gott det låter tänkte både mattias och jag, så vi beställde in två tillsammans med pommes. Det var inte riktigt vad vi trodde att det var. Det var snarare någon slags bulle med mosad kyckling och sjuukt mycket chili. Jag gav mig an på att få i mig en hel, och lyckades iallafall med det uppdraget. Mattias fick knappt i sig en halv. Det var dagens starkaste mat. Det är ju bra att jag vänjer mig iallafall eftersom jag inte riktigt pallar stark mat hemma, och efter att ha ätit Indiernas starka mat, lär jag kunna äta vad som helst hemma. Jag hade redan bränt mig på tungan för jag beställde in en hel annanas igår, som jag åt helt själv och det var nog den starkaste annanas jag ätit, så jag brände tungan, eller frätte upp tungan, på annanasen. Det var klart en märklig upplevelse. Sedan innan vi lämnade Palolem med buss så fick jag någon form av healing från Baba som hade sitt Yogacenter bakom vår restaurang. Den gjorde verkligen vad den skulle även om det var fruktansvärt smärtsamt. Man kan säga att han tog en handduk som han sedan gjorde ”tusen nålar” med från låret och ner till tårna. Sen gjorde det inte ont i foten mer, och har inte känts något sen dess. Jag tackar baba för det.
Det är skönt att få tvätta sanden ur håret och ur ögon och öron, men samtidigt känns det lite vemodigt att lämna Palolem.
Om ni inte har läst något om det stället innan, så är Palolem en liten by som ligger vid en strand i Goa som nog de flesta skulle kalla en riktig paradisstrand. Den är bågformad och längs hela stranden hänger det palmer ut över den superfinkorniga sanden. På natten ligger det fiskebåtar på hela stranden, som sedan går ut i vattnet på morgonen, och restaurangerna har alla servering precis på stranden. Varje restaurang har även ett Guesthouse, vilkte innebär att man bokstavligt talat bor på stranden. Vill man ha en hydda längst ner vid strandkanten kostar den cirka 50 kr och om man nöjer sig med en några hyddor upp kommer man undan med 35 kronor per natt, för en dubbelhytt med badrum och dusch. Palolem har även en touch av indien, med kor och vattenbufflar som strövar omkring på gatorna, och går in på restaurangerna och tar en bit mat. Alla resturanger är specialister på allt. Det finns inget drag av att specialicera sig, utan man ska erbjuda Indiskt, Kinesiskt, Thailändskt, Goa-mat, Italienskt, Mexikanskt you name it, vilket verkligen har sin charm, eftersom man kan äta i princip vad som helst var som helst.
Temperaturen är runt 40 grader på dagen, men havet ger en svalkande bris som gör det väldigt behagligt, och eftersom vattnet är varmt på natten blåser vinden varm på natten och gör att det blir otroligt behagligt att sova i hyddorna på stranden. På dagen kryllar huvudstranden av försäljare som mestadels erbjuder exakt samma sorts halsband, men vill man ha det lugnare kan man gå bara några få minuter och komma till stränder med mindre folk, eller till och med vara helt ensam. Tänk att kunna göra det i ett land med över en miiljard invånare där man tror att det ska vara folk överallt. Palolem är ett lugnt ställe, utan stora fester, men den perfekta kvällen ha man på någon av de två nattöppna restaurangerna, där man både kan stänga och öppna stället om man har lust med det.
Om man vill kan man hyra en kajak och ta sig en morgonpaddling, eller om man är Yogaintresserad göra Yoga på stranden eller uppe på berget brevid stranden. När det börjar bli kväll blir solen som en stor apelsin som går ner långsamt vid horisonten och lämnar Palolem med dess backpackers i nattens händer. Ja jag önskar verkligen att jag kunde få ta med alla jag känner dit, för ett bättre ställe att spendera hösten och vintern på, eller as well ta en tvåveckorssemester till, kan jag inte tänka mig. Jag har inte besökt ett bättre ställe ännu i livet iallafall.
Imorgon skall vi upp tidigt så det är bäst att jag slutar skriva nu, och ägnar mig åt sömn under den villt snurrande fläkten som åtminstone hjälpligt håller myggen borta.
Hej från Goa!