På min indienresa köpte jag denna skräddarsydda skjorta med fransh manchett för cirka 90 kronor. Det är dessutom ett riktigt skönt tyg och min första skjorta på länge som har tillräckligt långa ärmar! Priset skiljer ju en del mot Tailorstore där jag annars köper skräddarsydda skjortor!
Mitt favorittyg, som lär bli min nästa skjortbeställning är följande:
Det är helt enkelt blåvitt som gäller på skjortor! Blått vitt och fransk manchett.
Nu har jag lämnat Gokarna för ett tag, och kommit tillbaka till hampi. Det är lika trevligt som förre gången. Jag hänger efter lite i uppdateringen så detta får handla om Gokarna.
Gokarna är verkligen ett grymt skönt ställe. Som goa fast lugnare, mindre folk, bättre priser och på alla sätt bättre. Helt enkelt ett sådant ställe som man skulle kunna stanna många många månader på.
Vi bodde på Gokarna beach, och söder om den finns Kudle beach, om beach, halfmoon beach och paradise beach.
Jag har samlat sjukt mkt material från gokarna, som jag ska använda till en reseguide på http://www.gokarna.se. Det kommer att bli roligt att sammanställa allt, men tidskrävande…
Bodde fem dagar med helpension för cirka 225 kr. Det får väl ses som ganska okej!
Dessutom finns det i Gokarna de största orginal jag någonsin sett. Inte hippies då, utan många gånger värre. Man kanske ska kalla det för sökare. Såna som går i tangakalsonger på stranden och gör yoga, meditation, akupressur, röker på och har sig om vartannat… Speciellt…
Samma människor, samma kor och samma hundar hänger på Palolem som sist. Det är lite som att tiden stått stilla sen jag var här senast i mars… Det blev bara en kort visit i Palolem innan det bar vidare till Gokarna som jag hört så många prata så gott om. Det kommer mer input på Gokarna så småningom, men såhärlångt kan jag bara säga att jag gillar det mycket bätttre än Goa. Otroligt lugn stämning är det. Det enda som inte är helt lugnt var att något okänt djur käkade upp mitt myggstift igår kväll… Det kändes lite småoroväckande. Men än så länge inga råttor krypande på en under natten, vad jag har märkt…
Här är en liten film från gokarna, med betoning på liten… Viss action är det iallafall på stranden…
och en till på hushundarna:
Om två dagar bär det av till Indien! Dock är det bara en kort tripp. Man skulle kunna säga en minitripp. Men det ska ändå bli kul! Det är framförallt ställena här nedanför som hägrar. Palolem och Vinya nagar. Farväl regn, för några dagar åtminstone…
Hampi, Vinya Nagar
Det här tyget är min vår-urge, men på Tailorstore kostar en sådan skjorta 549 kronor… Jag som är van
vid Indiens prisklasser. Hade den kostat 100 spänn så hade det varit värt. 
Ja men
man kan ju inte få den prisnivån i hela världen, det är väl bara att inse… Jag som har
shoppat både dator och videokamera den här månaden får hålla mig lite lugn med kläd-
shoppingen! Några plagg ut sen något in…
Jag håller på och donar med min kommande reseguide. Det är en del saker som skall göras utöver själva skrivandet som jag gör på två språk. Det bli en svensk version och en engelsk.
Sen ska man hitta en bra domän.
Hitta bra annonsörer
Köpa en webb-säng och installera wordpress eller motsvarande.
Lägg in all information.
Ordna en tilltalande design.
Men det är iallafall lite av vad jag pysslar med idag!
Vad innehåller er dag?
Ja, igår kom jag tillbaka till Sverige efter ett fruktansvärt intensivt dygn i Mumbai!
Ni som saknat min vanliga blogg kan därmed glädja er åt att detta i fortsättningen inte
är en reseblogg, utan att ämnena är desamma som de brukar vara!!
Reseinläggen kommer förmodligen att flyttas över till en annan sajt som jag håller på och bygger nu, som är en reseguide för förstagångsresenärer till Indien…
Hoppas att det varit givande att läsa om min resa för er som gjort det!! 
Nu skriver jag programmeringstenta, så jag hinner inte göra några långa inlägg…
sista kvällen i palolem…
Palolem är sig likt! Favorithundarna är kvar! Jonny ägde Cafe Del Mare igår, och som vanligt knallade hunden med det grymma tricket att lägga foten på allas ben runt och tiggde mat. Allt är som det ska vara med andra ord!
Jag är klar med min uppgift i Php vilket känns grymt skönt. Nu ska jag forcera på med lite asp.net och få in den uppgiften imorgon!
So long!
Här är min studieplats några dagar framöver. Den är inte så tokig den heller! Inte riktigt lika bra som hampi, men nästan.
Jag skulle vilja ha en hammock så hade den varit grym!
Jag fläskade på med den största hyddan av alla, precis vid stranden. Man får ju lyxa till det lite såhär på slutet!!
Väldigt intressant när jag skulle ta mig hit. Det var den sämsta bussfärden hittills på resan. Jag lade dock ingen energi över huvud taget på att det skulle bli dåligt, och det löste sig rätt bra. Mitt fokus var på att jag skulle sova bra, komma fram till Palolem helt smidigt och sen gå till Cafe Del Mar och vänta på soluppgången och sedan skaffa en fin hydda.
Resultatet blev: Sängen var den minsta jag någonsin sett. Vi talar om cirka 40 cm. Dock var det en dubbel, så två gånger 40 cm men för två personer. Hon som hade bokat den andra blev så sur när hon fick veta att hon inte fick en singel som hon hade beställt så hon struntade i den och sov i en semisleeper istället. Jag fick alltså 80 underbara cm för mig själv, och sov nästan hela tiden.
Jag trodde att jag skulle komma fram till Palolem klockan 6, men det visade sig vara klockan kvart över tre. Alla andra som klev av gick åt fel håll och började leta efter rickshaw, vilket jag tror var klart svårt att hitta. När de hade gått 50 meter iväg kom en kille på motorcykel och frågade om jag ville ha skjuts till Palolem.
Jag hängde på honom och kom ner till stranden, gick till Cafe Del Mar och träffade ett gäng grymt trevliga engelsmän och irländare som jag hängde med till klockan 9 på morgonen och sen gick jag och skaffade superhyddan på Waves och sov några timmar innan jag gick upp och solade.
Sensmoralen: Det gäller att ha rätt tänk. Ännu viktigare i det här landet.
Jag köpte Pauli Coelos Alkemisten av en kille som gick på stranden och sålde böcker, för 8 kronor och blev totalt uppslukad av den, så jag klämde hela boken utan en enda paus. Sen gick jag till Cafe Inn som har fri wifianslutning och drack något av det godaste hittills på resan: Banana Latte. Grym grej! Och där är jag nu!
Palolem är precis lika bra som förra gången.
Ha en bra dag allihop!
Mitt skrivbord är en hammock mitt klassrum är ett risfält. Man skulle ju kunna ha det sämre det är ett som är säkert.
Imorgon drar jag dock vidare till Palolem… Rundar av resan där jag började den! Perfekt!
Nu är jag äntligen tillbaka i Hampi efter tre fruktansvärt intensiva dagar i Bangalore! Jag bor på andra sidan floden på ett ställe som heter Vinya Nagar och det är helt underbart. Jag är här för att catch up:a med mina studier lite, och få in alla uppgifter innan jag kommer hem igen. Min studieplats är som följer: En hammock utanför en bungalow cirka 2 meter ifrån ett svinstort risfält omgivet av gigantiska klippblock. Massa olika fåglar som flyger förbi och mat och dryck tillgängligt 24 h om dygnet i restaurangen cirka 5 meter från rummet. För denna studieplats betalar jag 25 kronor per dygn. Jag är ganska tillfreds med den situationen. Internettillgången kostar dock nästan 10 kronor per timme, så jag får uppgradera budgeten lite. Still pretty good!
Om ni någon gång åker till Indien så missa inte Vinya Nagar, det är helt underbart!!
Min sista kväll i Bangalore blev väldigt intressant.
Jag hade bokat bussbiljett och fått en pickupp point ganska nära där jag bodde (hos en kompis som jag träffade i Allapey). Jag befann mig på stället vid utsatt tid, och gubben som satt där sa att jag skulle vänta. Bussen kom halv, fem över halv. När jag väntat till cirka tio i, börjar han babbla något om enquiry till main office som jag inte fattade någonting av. Han begärde då att få låna min mobil, för att ringa till sitt huvudkontor för att kolla om bussen skulle komma.
Till slut när klockan var nio fick han fram att bussen inte skulle komma, men han hävdade då att det var jag som hade kommit försent. Jag var ganska hyggligt irriterad men han bestämde sig för att slänga in mig i en rickshaw och ta mig till nästa pickup point där bussen skulle vänta på mig. En resa av den längden ska kosta cirka 30 rs. Rickshawchaffisen begärde 100 rupies. Jag sa till resebyråkillen att jag tänker inte betala det här, det får ni stå för. Han gjorde den indiska headwobblen, som kan betyda ja, nej, kanske eller jag har ingen aning, och antog så klart att jag skulle betala när det kom till kritan. När jag kom fram till stället och började gå mot resebyrån blev såklart chaffisen tokig för att jag inte gav honom några pengar. Jag sa till honom att du får prata med resebyrån, det är deras grej att lösa. Så han gick med in och begärde sina 100 rs. Saken var ju bara den att de visste ju lika bra som jag att resan inte skulle kosta 100 rs. Jag hade inte gått med på det priset, det var deras kollega som hade gjort.
Detta resulterade i det största bråk jag har sett so far i Indien, med en chaufför och 6 resebyråkillar som stod och skrek på varandra om vem som hade gjort fel. Jag stod brevid och de begärde väl cirka 5 gånger per person att jag skulle betala, men jag vägrade och sa att det var deras problem, som de fick lösa. Till slut orkade jag inte med deras tjat utan gick in i bussen och jag vet inte hur historien slutade. Jag försökte plugga på bussen men däckade efter cirka 5 minuter, trots att det var den obekvämaste sleepersängen hittills. Sov utan att vakna en enda gång fram till hospet och klev av där och connectade lite med några trevliga fransmän, som jag delade en rickshaw med in till Hampi och sen över floden som hade sjukt mycket vatten den här gången. Man fick vada i en halvmeter vatten för att komma till båten…
Sen kom jag till shanti, och efter att ha käkat lite och pluggat lite (men bara några minuter för batteriet tog slut, och i hampi finns ingen ström förrän klockan är tolv) la jag mig på min hammock och insåg att jag måste sova igen det jag missat i Bangalore. Sen däckade jag så hårt att jag aldrig tror jag har däckat så hårt innan. Jag försökte vakna flera gånger, men jag var så sjukt trött att det kändes som att jag blivit drogad…
Jag vaknade för några timmar sen och ser till att få klart min första uppgift av tre, innan det är dags att sova!
Jag funderar på om jag ska åka till Mumbai via goa, eller om jag ska åka till Mumbai direkt… Det beror på ett antal saker, så jag får se vad jag gör. Hela helgen blir iaf i Hampi!
BNI, Seminarium på kvällen, BNI igen och Lite Holi (färgfestivalen när alla indier är galna och kastar färg och vattenballonger på varann)
Jag har haft det hur bra som helst i Bangalore denna gången! Träffat sjukt mkt intressanta människor. Hittat otroligt god businesspotential. Jag har fått jobba lite (förutom att jag skriver reseguider och grejar) vilket har varit riktigt skönt!
Basicly så har jag gått upp klockan 6 varje morgon och åkt på BNI-möten och från dem har jag haft andra möten med BNI-medlemmar och fått grymt mycket inputs och inte kommit i säng förrän klockan 12 och sen upp igen till nästa BNI-möte.
Sjukt intensivt har det varit!
Nu börjar jag verkligen se fram emot att komma hem till Sverige! Jag hoppas att det är något över 0 grader så att min hjärna fungerar. Bangalores 25-30 är perfekt för mig!
Tre BNI-möten i Bangalore, India har jag ingen lust att göra i trasiga converse eller sandaler, så det fick bli ett bar nya skor, hastigt och lustigt igår kväll innan affärerna stängde. Ett par riktigt shyssta i kalvläder, och jag fick punga ut hela 250 kronor för dem. Ordinarie pris… Man!
Kalvskinn. Jag är nöjd!
Agra – vilket ställe.
Agra är verkligen en speciell plats. När jag först kom till staden var min tanke – var det inte mer än så här. Taj Mahal ser ju inte särskilt speciellt ut…
Men jag stannade trots allt i tre dagar och fick känna mig som en riktig turist för ett tag. Jag måste säga att det allra bästa var att åka över floden till andra sidan och se taj därifrån. Det var helt underbart i solnedgången. Verkligen ett strå vassare än själva området som dessutom kostade rejält mycket att gå in i… Det kan jag rekommendera!!
Jag hängde med en fransman andra dagen i agra som var riktigt rolig. Han tyckte det var så lätt att prata engelska med mig jämfört med alla engelsmän och amerikanare han träffat. Det pratade för snabbt och ville inte prata med enkla ord… Intressant att träffa en fransman ett tag!
Sen var jag inne på taj mahal i ungefär 7 timmar utan mat, och när jag kom ut därifrån fick jag den sämsta thalin jag ätit i Indien, men jag träffade en trevlig norska där som jag spenderade resten av den dagen med! Det är hon tillsammans med servitören (!!) på en av bilderna… Agra var inte direkt fritt från barnarbete…
Inne på området träffade jag den konstigaste människan på länge. Han tittade på min bok som jag läste och sa typ ”Buzan. I like him. I am master of memory” och sen drog han världens story om hur den boken hade förändrat hela hans liv och hans livsfilosofi, medan det var helt tydligt att han inte hade läst boken över huvud taget. Han lånade boken av mig och skulle förklara några delar, och om han nu hade läst den så hade han fruktansvärt spännande tolkningar, för det han sa hade verkligen inget med boken i sig att göra. Creepy!! Jag gick ifrån honom och satte mig på ett annat ställe men sen kom han förbi mig och sa ”This book is my philosophy. Be careful with it” typ… Jag vet inte riktigt vad han ville egentligen, kanske bara ha lite sällskap…
Ja anledningen till att jag inte lämnade agra andra dagen var för att jag inte hade fixat något boende i Dehli. Men det kommer mer om det i nästa inlägg!
Kort update om vad som hander: Jag ar sjukt hungrig efter nastan sju timmar inne pa taj mahal, utan vare sig frukost eller lunch, sa det borjar bli dags att ata nagot! Taj Mahal var verkligen fantastiskt! Jag blev inte alls besviken. Jag aker till dehli ikvall och sedan flyger jag ner till Bangalore pa mandag och gor om nagra stallen i soder innan hemfard! Hoppas Sverige ar bra!
Udaipur är en riktigt fin stad! Fantastisk klon mellan venedig, istanbul och en grekisk ö-stad! Riktigt söt gammal del, med MASSOR av roliga affärer. Så jag har shoppat järnet här. Måste skicka ett parcel hem till Sverige!
Ikväll tar jag nattåget till agra! Riktigt billig tågresa! 50 kronor för 12 timmar sovvagn. Det är bra! Skicka ett parcel på tre kilo kostar ungefär 200 kronor…
Här i Udaipur har jag mest hängt med Nicki, en kille som jobbar med lädervaror. Han har sin egna lilla butik i familjens hus, och är den som kan bäst engelska här av alla jag träffat hittills! Riktigt trevlig kille! Tre dagar har gått fort, när jag har pratat med honom och hans kompisar och familj!
Imorgon ska jag till Taj Mahal!
Bilder från Mumbai och Udaipur
Gateway of India, Colaba Causeway, En äldre man som ber en av ballongförsäljarna att ta kort på honom, och sen bara springer iväg. Riktigt skojig scen!
Min sovplats på bussen, udaipur från takterassen, en fågel, några tiggarbarn, som slutade be om en rupee efter att jag frågat vad de hette och hur gamla de var och hur de mådde på hindi, men iallafall ville vara med på bild, och det verkar som att de gjort det förut… Udaipurs lake palace, som är lite av huvudattraktionen med staden.
Nu är jag framme i Udaipur efter en riktigt smidig bussresa. Jag gillar bussresor med sleepers class, framförallt för att man sover så pass bra att man inte behöver någon mer sömn när man kommit fram till destinationen, utan kan ta den dagen som en heldag! Dock ska jag strax prova på att åka nattåg, och se om det är lika notoriska chai och nötförsäljare på natten som på dagen… Det slipper man på bussarna, på gott och ont…
Jag håller nu på att plugga in en bunt fraser på hindi, för en sak är säker. Man kommer inte särskilt långt med sin engelska här… Men den mänskliga hjärnan är för inressant eftersom den fyller i såna där luckor när man inte förstår vad folk menar. Jag hade skitbråttom när jag skulle åka från Mumbai (Jag snackade med han taxichaffisen utanför Internetcafet, Mattias. Han begärde hundra rs för att köra till VT och GPO!!! ) så efter att ha dissat några taxichaffisar som vägrade köra på taxameter fick jag fatt i en som gjorde det och han körde effektivt bort till busstoppet. Det roliga med taxametrarna i Mumbai är att de inte ändrats sen de installerades 1967, så de första två km står mätaren på 1 rupee, och sedan börjar den ticka uppåt. Den första jag åkte med begärde 50 rupees när det stod 1,50 på mätaren. Jag visste att det var fel så jag sa åt honom att ta fram tabellen. Han tog fram den och mycket riktigt, när mätaren visade 1,5 var priset 20. Det blev mitt riktmärke sedan, och väldigt bra att veta lite om hur tabellen fungerade… Jag gick in på bussföretaget och de ändrade min plats från x till k vilket jag inte förstod varför. Sedan pekade de ut mig i bussen. Sen försökte han som stod i kassan förklara för mig att det var en pickup-buss, men jag var så totalt inne i det faktum att jag bara skulle hoppa på min buss och komma hela vägen till Udaipur att jag inte fattade någonting. Annars kan man ju tycka att ”Pick-up bus!” skulle vara ganska uppenbart, men när jag klev på bussen såg jag att det satt fyra indier på min plats. Bussvärden visade att jag skulle ha en annan plats och den fick jag dela med två andra killar, och mina tankar började direkt spira iväg till hur jag skulle kunna få en blund här brevid dessa två och jag försökte ta så stor plats som möjligt i förberedande syfte. Vi åkte i en och en halv timme, och kom fram till busstationen i Mumbai. Det var då jag fattade att jag inte skulle åka med den bussen, utan byta buss! SMART Jonas. Så bussvärden fick visa mig vilken buss jag skulle ta, eftersom det var rätt uppenbart att jag inte fattade vad de menade, och när jag kommit på den drog jag snabbt igen min dörr och tänkte att nu är jag för mig själv! På dagen var det väldigt varmt, och vindarna som blåste kylde verkligen ingenting, vinden snarare brände. Sen på kvällen blev det kallt, och jag frös ordentligt innan jag insåg att jag hade min ruta halvt på vid gavel. Efter att jag drog igen den sov jag skitbra under min lungi (klädesplagget som indiska män i syd bär som en kjol, men som även är utmärkt som lakan, täcke handduk etc.) Sedan blev jag uppväckt och såg att det var ljus utanför, och när jag klev ur bussen stod en kille med trasiga kläder som skakade av kyla och serverade chai till alla på bussen. Han måste ändå ha tjänat ganska bra på det för en kopp chai kostade fyra och jag tror hela bussen tog varsin, men han hade behövt dricka 10 koppar själv så som han frös…
Sen ropade de att vi var i Udaipur så jag fick ta mina prylar och konsultera en rickshaw som tog mig till ett av de ställen jag kunde tänka mig att bo på. Jag fick ett shysst rum, och en shysst frukost uppe på takterassen som har utsikt över hela staden.
Tillbaka till Mumbai. Mina dagar i Mumbai blev riktigt bra. Faktiskt bättre än vad jag kunde tänka mig. Huvudgrejen när mattias dragit blev ju turen genom slumkvarteren Dharabi. Det är 1,5 kvadratkilometer som rymmer en miljon människor, men det är inget stackars mig känsla på stället utan ett fruktansvärt spirande entreprenörskap. De som jobbar tjänar mellan 100 och 120 rupees per dag genom olika former av återvinning, läderindustri, baka, sälja grejor på gatan etc. etc, men inget tiggeri. Dharavi är erkänt av regeringen och för ett antal år sedan skedde stora förändringar i slummen under Rioten, när muslimer och hinduer rök ihop totalt, och det var mer eller mindre krig. Efter det blev det lugnare, och staten installerade el och vatten och nu finns det skolor, sjukhus, toaletter och alla liknande faciliteter i kvarteret, men herregud vad mycket människor! Det är som stockholms befolkning, och tänkt hur utspritt Stockholm är! Själva poängen med turen är att vrida lite på folks uppfattning om ett slumkvarter och det gör den verkligen. Det är verkligen intressant att se ur miljösynpunkt också. Om man varit i Indien så vet man att det går runt kvinnor med stora säckar med plastförpackningar på ryggen. Dessa samlar plast hela dagarna som de säljer för cirka 5 rupees kilot till en fabrik i Dharavi som skär den i små bitar, och sedan skickas den till en annan fabrik som tvättar bitarna. Sedan skickas den till en annan fabrik som smälter bitarna till en massa och adderar färgämnen, och därefter till en annan fabrik som formar massan till långa stänger och därefter skär stängerna till små bitar pellets. Allt detta sker på små microfabriker med en maskin i varje i slummen och betalar några kronor om dagen till de som arbetar i kedjan, och först efter dessa steg kommer plasten till själva plastföretagen, som gör skjortknappar, och andra nya plastsaker av pelletsen. Det var strikt förbjudet att fotografera, men jag har blivit lovad att få några bilder på mejl, så jag hoppas att de kommer. Värt att notera är att all tillverkning sker helt utan skyddsutrustning som handskar eller skyddglasögon. Inga arbetsmiljölagar direkt…
Det blev många turer upp och ner för Colaba Causeway, och att gå längs den gatan är ungefär såhär:
-Hello sir, come and have a look.
-You want some nice drugs, marijuana, hasch?
-Money exchange dollar, euro.
-Sir, You like drum. Very cheap, listen.
-Yes, do you want a big baloon. Very nice.
-Fake antuiqes? Good quality!
-Sir you have something in your ear!
-Yes take this, it means good luck. A small donation please.
-Yes please, guided tour? No? Some drugs then?
-Money exchange dollar euro?
Osv osv.
Det är en väldigt puls i mumbai, men det tar på energin att vara där!!
Udaipur är en mysig stad som känns lite som en klon av Istanbul och Venedig. Venedig för att den har en flod som flyter genom med broar över floden som ser ut precis som de i Venedig. Istanbul för att alla hotell har takterasser och att jag just hörde en böneutropning genom fönstret. Både Istanbul och Venedig för att det finns ett oräkneligt antal palats, med palatset ute i sjön som den självklara huvudpunkten. DET ser jag fram emot att se i kväll när det mörknar på lite!
Jag har också spanat in att det finns direktförbindelser till Agra, så det blir nog mitt nästa stopp. Dock tänkte jag försöka bli där ett kort tag, för jag har hört att det ska vara en väldigt stor turistindustri kring taj mahal, och det blir mer ett stopp jag gör för att man ”ska göra det”. Det är ju trots allt ett av världens underverk…
Nu är det dags för mig att gå en sväng på stan och ta något att äta. Klimatet här är enormt mycket svalare. Jag har inte fläkten på på rummet och ändå är det inte ens varmt!
So long!
Jag tankte bara skriva helt kort vad som hander!
Jag har gjort mumbai nu i tre dagar och det har varit riktigt bra! Betydlgt battre an vad jag kunde tanka mig! Nu om en timme aker jag till Udaipur, vilket ska bli valdigt roligt!!
Jag gick pa en valdigt intressant tur genom ett av Mumbais 2000 slumomraden (55% av de 18 miljoner invanarna bor i slumomraden). Jag ska skriva mkt mer om det men jag kan bara saga att det var ett otroligt intressant omrade med ett mer spirande entreprenorskap an jag sett nagon annanstans i indien!
Jag har hunnit med att bli erbjuden att vara statist i en Bollywoodfilm, men eftersom jag ska dra blev det inget med det. Det hade kunnat vara en skoj grej, och jag har verkligen fokuserat mkt pa att fa ett sant erbjudande, men mest for sjalva grejens skull, inte for att jag skulle vilja vara med sa mycket. Sa da kan vi bocka av det!
Kakade middag med de andra fran turen igar. Tva amerikaner och en Mexikan. Mycket intressant!
Nu maste jag catcha en taxi om jag ska hinna till bussen!
So long!
Nu har Mattias lämnat Mumbai för att åka hem till Sverige igen, så han anländer imorgon eftermiddag! Jag har ungefär, eller ganska precis halva min resa kvar, och det finns mycket kvar att göra! Min enda plan är att jag ska ta mig lite norrut nu, kanske udaipur, kanske jaisalmer, kanske direkt till agra eller delhi, det får jag se! Först ska jag ta några dagar i Mumbais hektiska atmosfär!
Idag har det hänt några riktigt roliga saker:
Innnan vi lämnade poducherry sprang vi ihop med ett amerikanskt par som vi åkte färja med ut till Fort Cochin för typ en och en halv vecka sedan. Snackade lite med dem om hur litet indien är när man reser (eftersom vi tidigare träffade på Mitch och Jack helt random.)
Vi åkte buss i 34 timmar, och bussen var cirka 6 timmar försenad. PERFEKT eftersom vi slapp fixa boende för en natt! Det var verkligen en fördel!
Vi bestämd oss för att se på Slumdog Millionare! Bollywoodfilmen som drog hem 8 oscars och som hypeats TOTALT här nere efter det! Säkert lika mkt som förlovningen i sverige!
När vi sitter på bion och det är paus (!) mitt i filmen, så vänder sig de som sitter framför oss och typ skriker rakt ut. Jag fattade inte vilka det var först förrän jag insåg att det var de två ryska tjejerna som vi träffade i Hospet och åkte samma buss som till Bangalore. Hur stor är sannolikheten att man ska sitta på samma plats på samma biograf på samma film samma dag i samma stad i Indien som har 1,3 miljarder invånare. Indien är för litet! ;P Synkronicitet!
Ja hoppas att det är bra i Sverige! Har inte så mkt bilder att bjuda på i nuläget, men det kommer allt eftersom!
