Sagan om nicken W2Best
Jag är inte trött för fem öre, och jag ser en liten trend i mitt bloggande. Det börjar runt elva och slutar mellan ett och två. Kanske inte de tider när flest besöker bloggen, men då är det iallafall fullt av uppdateringar när det återvänds!
Jag får alltid så mycket frågor på var mitt användarnamn egentligen kommer ifrån och jag tycker det är dags att klämma fram det. Såhär är historien:
När jag var runt 10 år var internet i sin begynnelse, iallafall för min del. Vi hade visserligen en dator men den var så gammal att den inte dög till nånting.
Jag läste böcker ur en serie som hette nånting i stil med Internetdetektiverna, där barn från olika delar av världen löste mysterier med hjälp av internet. Min favoritkaraktär i dessa böcker gick under nicknamet ZMaster. Jag var riktigt impad av hans nick och tänkte att när jag får internet ska jag heta något liknande.
Dock tyckte jag att W passade bättre som första bokstav eftersom alla url:s börjar med tre dito…
Således hade mitt namn blivit WMaster, men det kändes inte alltför hett och min rädsla för att någon skulle inse hur jag rippat namnet var stor. Nu i efterhand inser jag att jag förmodligen var helt ensam om att läsa dessa böcker och att det aldrig hade kommit fram, men det spelar mindre roll. Jag var rädd för det och switchade därför Master mot Best, och bokstaven i början mot en 2:a, som var min givna favoritsiffra. Men nånting saknades i det nicket, så jag slängde direkt in W:et igen och det blev då 2WBest.
Min underbara SKUNKSIDA. Som ni ser reggade jag på skunk i april år 2000. Jag drev en Harry Potter-fanclub och var med i en hatgrupp mot mig själv skapad av en klasskompis. (Det här är personlig nostalgi och ett stycke livshistoria av sällan skådat slag).
Det tedde sig så att jag töntade bort lösenordet till skunkkontot, och dessutom hade skrivit in fel mejladress så jag kunde inte få ett nytt, och då bestämde jag mig för att byta plats på W och 2 och regga ett nytt konto – namnet W2Best var fött. Dessutom tyckte jag att det såg jävligt mycket mer symmetriskt ut så med en bokstav på varje sida om tvåan.
Sen blev det W2Best överallt. Jag finns nog på nästan varenda community på hela nätet känns det som. Så om du vill hitta på mig nånstan är det bara att testa söka! 😛 Enda undantaget är helgon, där jag inte helt nykter bytte namn för några månader sedan!
Nu är förhoppningsvis alla frågetecken utslätade!
@10am
Sofie says...
Som jag har väntat, och väntat, och väntat på detta ögonblick! :X
@11am
Hacke says...
haha!:D du skriver mycket underhållande.
@1pm
Peter says...
Kul att se fler manliga modebloggare!:) Gå in och tyck till du oxå på min blogg!
@2pm
PMO says...
Du har alla tre ggr du berättat historien för mig utelämnat Harry Potter-klubben och hatgruppen. Mycket dåligt 😉 (kan vara så att jag inte registerade) Bra skrivet.
@4pm
caroline says...
hm, jag vet inte om jag är den carro ? ^^
@6pm
caroline says...
haha nja jag brukar kommentera som “caroline” så är nog inte jag ! fast jag har dock kommenterat dig några gånger 🙂
@7pm
Klang says...
Ej fan jag hade alla internetdektektiverna.. Fina gröna ryggar på böckerna i min barndomms hylla;D
@8pm
w2best says...
Sofie: Den som väntar vet du… 😉 Jag väntar mer på att få träffa dig. Det var fett längesen!
Hacke: Ååh. Tack. Den kommentaren har jag aldrig fått förut! 😛
Peter: Jag är där varje dag vet du. 😉
PMO: Hehe. Somliga saker måste jag hålla hemliga, även för dig. Mina bloggläsare får dock såklart veta. 😉
Caroline: Okej, om du brukar ha din blogg med i kommentarerna så är det inte du! Men det skoj med bra bloggare som kommenterar! 😀
Klang: Ååh vad glad jag blir! 🙂 Slängt dem?
@2pm
Emma says...
Nä du fanns inte på myspace 🙂
@4pm
w2best says...
Nej Myspace finns jag inte på! du har så rätt. Kanske är dags att regga där. 😛
@11am
Magnus (tidigare: Förundrad) says...
Igår följde jag och tjejen din second hand-guide, i alla fall till viss del.
Jag hade tänkt ut lite innan vad jag sökte (det hade inte hon), men framförallt lät vi det ta tid. Vi gick runt och kikade och klämde på allt, provade mycket (även det som inte var självklart) och hade trevligt. Ca 2 timmar senare kom jag därifrån med två superfina kavajer (bla en Canali som bara måste rättas till en aning hos en skräddare) och hon en kjol och ett par toppar.
Kostnad: drygt 300 kr, vilket får anses otroligt bra för att vara Stockholm i alla fall.
Tack för inspirationen, det här var definitivt inte sista gången jag handlade second hand. 🙂
Nu måste jag bara rensa garderoben lite…
@12am
w2best says...
Magnus: Otroligt skoj att läsa kommentaren från dig! 🙂 Det ger mig verkligen inspiration att fortsätta! 🙂